Funderar kring det där med familj.

Förtillfället så funderar jag massor kring det här med familj, om det är något jag vill vara delaktig till så stor del som det krävs.

Att vara en del av en bonusfamilj, där man själv inte har några egna barn är inte helt lätt alla gånger. Jag har klara tankar om hur jag ser på saker, saker som rör mina värderingar, hur jag ser på min omvärld och hur man bör agera där, något som ibland krockar med de värderingar som övriga inblandade i konceptet ”bonusfamilj” har och verkar enligt.

Dessutom så är det ju så att oavsett hur mycket jag tycker om barnen så finns inte det där bandet där som en biologiskförälder oftast har.

Jag har som en del av kanske har märkt ett rätt så stort behov av att ha tid för mig själv och mina tankar kring livet. Något som inte riktigt hinns med som det är nu, där kravet på anpassning tar för stor kraft från mig och mina egna behov.

Tanken om att ha ett eget boende har dykt upp, en tanke som både lockar och skrämmer.

Dels kostar det ju att ha två boenden, dels så missar man ju den vardag som kan vara så skön, men samtidigt så känns det som om att den tiden man spenderar ihop blir mer aktiv, man orkar delta fullt ut på ett sätt som jag inte orkar alla gånger som det är nu.

Kärleken till Fru S finns där fortfarande och den är lika stark som tidigare så det är inte det inlägget handlar om.

 

//Herr S

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Funderar kring det där med familj.

  1. kloktok skriver:

    Hmm, i mina ögon ser det ut som du kanske har nå’n form av ”åldersnoja” typ 40-års kris, som det så populärt kallas, med olika existentiella funderingar om hur livet artat sig så här långt… Jag anar att det inte är alldeles lätt att vara ”platsförälder”… Lite samma funktion som en blindtarm. Den finns där, men upplever sig kanske underskattad av sin omgivning och upplever att den inte får visa sin fulla potential..

    • herrsspekulerar skriver:

      Någon 40-års kris tror jag inte det handlar om, åtminstånde inte min egen, Fru S däremot har lite kris kring just att fylla 40.

      Livet har erbjudit en massa olika uppleveser, både bra och dåliga, livet är bara, så på det sättet har jag inga djupare funderingar, lever så lyckligt jag bara kan här och nu, har inte någon långsiktig plan kring det hela.

      När det gäller att vara en plastförälder så vet jag inte riktigt var jag står, har inga direkta ambitioner att ta över någon roll, däremot så har jag värderingar som jag tycker är viktiga, det är något som jag står för i olika sammanhang, däribland med barnen, men även med mina lärlingar osv.

      Tror att en del av problemet verkligen ligger i att jag ser många saker väldigt annorlunda än vad gemeneman gör, att det krockar. Den största skillnaden mellan mig och t ex Fru S är att jag ser saker i ett mycket längre perspektiv, att visst agerande får konsekvenser längre fram, både för oss och för barnen.

      Jag kanske överanalyserar saker ibland, men samtidigt så är vissa saker i agerandet med andra väldigt grundläggande saker, saker som är väldigt tydliga om man har lite förståelse om det hela.

  2. Granit skriver:

    Jag och min fästmö träffas bara då och då, och allra oftast utan våra barn. På semestrar träffar vi våra respektives barn lite mer. Och då reagerar vi båda, allra mest på hur den andres barn behandlar sin förälder.
    Våra barn är tonåringar, och vi har under åren insett att det är inte så lätt, det här med barn. Man har – även som förälder – sina långsiktiga mål med barnen, och sina åsikter om hur de ska bete sig. Samtidigt måste man backa en hel del från dessa mål/åsikter, för det handlar om så mycket mer. Jag har tex varit med om att jag o exfrun skällt och klagat en del på en dotter, när det senare visade sig att hon hade så jobbigt med sina relationer med kompisar att hon nästan bröt ihop. Vårt skäll hade inte hjälp henne, precis. Och under tonår är det så mycket hormoner så det är som PMS flera ggr om dagen stundtals, för att timmen efter ha gått över.

    Min övertygelse är att något av det viktigaste för mig, det är att ha en fortsatt bra relation med mina barn, även under och efter svår tonår. Så att de kommer till mig med sina problem. Och det innebär att man inte kan vara för hård, för principfast. Långt ifrån så principfast som man skulle vilja – för det enda det skulle innebära är att man skulle bli en total ovän med sina barn. För lång tid, kanske för alltid. Man måste svälja en hel del, och man måste hålla tyst, när man gärna skulle skrika. För i vissa lägen, om jag hade sagt som jag ibland velat ”Ja, men i så fall behöver du ju inte bo här, om det är så jobbigt!”, så hade tonårsdottern garanterat på sekunden lämnat huset, i snöstorm, utan ytterkläder eller skor, hellre än att backa en millimeter, eller erkänna att hon kanske var lite bitchig. Nu viskade jag i stället till de andra barnen ”Det bästa vi kan göra är att skita i henne bara!”, och en timme senare var alla vänner igen.

    Barnen vet när de gör fel. Men de vill inte erkänna det. Men man behöver inte banka in det i dem, få dem att förlora ansiktet, bara för att vinna.

    Nu vet ju inte jag om ett enda av detta stämmer i er situation. Men dit jag ville komma, det var att det är oändligt mycket svårare att tänka så här om andras barn än om sina egna. Om andras barn tänker man mycket mer i sina princip-banor ”De borde få ett straff”, typ. Men straff, det funkar nog jäkligt sällan, faktiskt. Om någonsin. Så rätt ofta har jag o Hjärtat sagt ”Det är nog bra att vi inte bor ihop!”, just med tanke på barnen. Så jag kan förstå dig, hur det än visar sig hos dig, problemen. Och visst är det möjligt att ett till boende kan vara en lösning.

    • herrsspekulerar skriver:

      Nu handlar det iofs inte så mycket om fasta principer i sig, precis som du är inne på så är det kontraproduktivt att driva en sådan sak. Handlar mer om en grundinställning till saker, för att ta ett exempel: Pengar och prylar är inte lösningen på allt, det finns andra värden som viktigare att lära sig hantera än att kunna tjata sig till saker. Fru S och jag har iofs samma inställning där, dock så finns det ju en barnafader som inte delar den inställningen.

      Ärligt talat så tror jag att jag är en ganska så frisynt i min syn på uppfostran, tror inte på en massa regler, däremot att man är tydlig med vad man tycker/förväntar sig.

      • Granit skriver:

        Ja, jag har tur, för jag, exfrun och Hjärtat har väldigt lika åsikter kring detta med prylar/pengar – medan Hjärtats ex är den som inte resonerar likadant. Jag blev rätt beklämd när jag hörde om min dotters kompisar som sa ”Vadå, det är väl bara att köpa en ny!”, när min dotters nyinköpta, för egna sparade pengar, kamera åkte i backen och gick totalt sönder. Inte för att min dotter slarvade, utan för att just kompisarna tappade den. Två dagar gammal kamera, och min dotter blev hånad för att hon grät. 😦

  3. Smilla skriver:

    Min sambo delar säkert många tankar med dig då han också inte har egna barn- http://www.mittlivimitten.blogspot.com

  4. Ninja Ister skriver:

    Jag har några vänner som har valt att bli särbos, av olika anledningar. Det kan fungera alldeles utmärkt.

    Ett av paren som valde att bli särbos är, efter över 20-års tillvaro, numera nästan som nyförälskade. De har var och en sitt hem, sin bit av ensamhet, men har alltid tillgång till varandra. Det är två mycket starka människor, med egna behov som var svåra att kompromissa om. Nu slipper de en massa slitningar, tar bara det gottaste ur varandra och stormtrivs!

  5. herrsspekulerar skriver:

    Så nu är det färdig funderat. Resultatet är att jag och Fru S numera är särbos. Vet ärligt talat inte hur det känns. Lär väl ta ett tag innan man hittar nya rutiner i vardagen.

    //Herr S

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s